0
0:-
Produkt lagd i varukorg
Varukorg
Totalt (exkl moms): 0:-Totalt (inkl moms):
0:-

Drink outside the box #1

Nu finns vår första sortimentslåda tillgänglig att beställa på Systembolaget.
Lådan innehåller 6 st viner från Lydie & Thierry Chancelle i Saumur Loire.
2 st bubbel, rosa respektive vit Cremant de Loire, 2 st Saumur Blanc och 2 st Saumur Champigny.
Otroligt rena och smakrika viner av högsta kvalitet. Många har efterfrågat dessa viner och därför är det ett nöje att skapa en sortimentslåda med just dessa viner.
Vi har högre ambitioner än bara sälja en låda med vin, ni ska ju äta gott också. På länken här hittar ni recept till samtliga viner förutom Cremant de Loire rosé, den serverar ni som en fördrink! Vinerna beställer ni via Systembolaget och via denna länk https://www.systembolaget.se/dryck/aperitif-dessert/principium-lada-1-7485709
Lådan kostar endast 996 kr vilket är ett kanonpris för så många högkvalitativa viner och tillhörande recept.
Lycka till och smaklig måltid!

Österrike och Ungern

Att kliva upp strax efter 03.00 är sällan kul, men för en vinresa gör man lite mer. Vi landade i Wien på morgonkvisten och kvitterade ut en liten Peugeot som fick bli transport denna gång.
Det tog ungefär en timme på betongmotorvägen tills vi var framme hos Martin Diwald i Grossriedenthal, Wagram. Han bullade upp med diverse ostar och chark, och vi började babbla och prova viner direkt. Det kändes rätt självklart att sitta där i hans provningsrum, och det gick en stund innan han tyckte att vi skulle åka ut i vingårdarna och titta.
Martin har 21,5 hektar utspritt på över 40 olika lotter, och han navigerade sin Hyundai bland dem som om han inte gjort annat. Han har i och för sig inte gjort så mycket annat. Detta blir den 11e årgången han gör helt själv efter han tog över efter sin pappa. Och han är bara 30 år gammal.
Vi åkte runt och kikade på bland andra Eisenhut, Alteweingarten och Goldberg. Hans topplägen för Riesling och Grüner. Vi kikade även på några av hans experiment såsom en lott med bush vine Sauvignon och en helt nyplanterad med Furmint. Vädret var inte jättekul. Det regnade och snöade om vartannat och blåste riktigt illa, så vi kortade ner utomhusaktiviteterna lite.

I vineriet sedan, gick han runt med fattjuven och vi fick testa både kommande årgångar av hans standardgrejer, och lite crazy projekt. Vad sägs om en Grüner som legat 60h på skalen för att sedan ligga under flor i barrique?
På kvällen åt vi en suverän variant på köttfärslimpa som Martins mamma hade lagat. Hela familjen satt runt bordet. Martins fru och hans föräldrar. Nu åkte också de gamla årgångarna fram. Grüner Veltliner Goldberg 2007, Riesling Eisenhut 2009 och 2002, Grüner Altweingarten 2013 och många fler. Allas favorit blev nog 2002:an, och vi garvade lite runt bordet åt att det var hans pappas årgång…

Dagen efter åkte vi till Wien. Ganska smutt, eftersom staden låg mittemellan besöken. Regnandet och blåsten fortsatte, men vi trotsade vädret och tog en vända på stan. Det tog inte lång tid innan vi var blöta som hundar och riktigt frusna. Då fick det bli en jätteschnitzel på Figlmüller med en glas Sauvignonflörtande industri-Grüner till. Supergod schnitzel, men vissa jäststammar borde nog förbjudas, ändå…
Med en Zweigelt från Malaga (!!!) som vi hittade på en vinbutik i Wien i bagaget, åkte vi mot Franz Weninger i Burgenland. På motorvägen dit blev snötäcket bara tjockare och tjockare på vägen. Vi hann bli uppriktigt oroliga innan vi var framme. Full vinter! Väl framme i ett Horitschon som var täckt i ca 2dm vitt, blev vi desto varmare välkomnade av Franz och hans fru Petra.
Det tog inte lång tid förrän Franz släpade ner oss i källaren för att glida runt med tjuven och prova allt. Han berättade att han jobbar med stål, cement och trä. De två senare är väldigt bra för att motverka reduktionen som annars, i helt täta stålkärl, stundtals kan bli galopperande.
Han jobbar i stort sett helt naturligt. Vinerna snittar på ca 5mg sulfiter, och vingårdarna får ca 1kg koppar. Biodynamiken lyser igenom allt, och han visade oss de olika preparaten och teerna han använder i vingårdarna. Målet är att komma ner ännu mer i användningen av koppar. Han experimenterar med ett björkbladste som substitut. Allt det här kanske låter som hokus pokus och religion för den oinsatte, men det slog oss hur nykter syn han ändå har på dessa grejer. Det är enligt honom symboler och ceremonier. Gestaltning av hans kärlek till vinerna och rankorna. Den går det inte att ta miste på när man smakar dem!

På kvällen fortsatte vi med att prova igenom stora delar av hans sortiment, och blev bjudna på en magisk gulasch som Franz hade lagat. Det är så fantastiskt att få “rå om” en vinmakare på detta sättet. Att få sitta och “pick his brains” i timtal. Ställa detaljerade frågor om småsaker rörande ett visst vin, istället för att bara få höra den övergripande “storyn”. Klockan var jättemycket när vi hade spelat klart sista flipperspelet, och smuttat lite extra på några av favoriterna.

Dagen efter körde vi fast, pulsade runt och blåste bort i vingårdarna runt Horitschon och Neckenmarkt. Sedan körde vi över gränsen till Ungern, till hans andra vingårdar runt Sopron och Balf. När vi passerade gränsen var det verkligen som att komma till ett annat land. Solen tittade fram, snön försvann och vägen blev betydligt sämre. Och detta handlade om några kilometer! Bilparken äldre, människorna gråare klädda och mer betong i vingårdarna.

Detta går även igenom i vinerna. De ungerska har en mineralitet och elegans som skiljer sig från de österrikiska. De känns kallare och mer terroirinfluerade. Man förstår varför druvan heter Blaufränkisch på ena sidan gränsen, och Kekfrankos på andra - även om det bara skiljer någon kilometer.
Vi besökte även vineriet här, som till vardags sköts av Franz’ föräldrar. Här ligger “källaren” i markplan, och dagsljus tittar in. “Det gör att man dricker mindre när man jobbar här. Man blir mindre deprimerad.”

Efter lite ungersk grisgryta, med fröccs till såklart (ungersk spritzer på hemgjort vin), på stans lokala Borozó, rullade vi tillbaka till Horitschon, åt lite rester och genomförde en lite mer analytisk provning av de kandidater som vi ville ta till Sverige. Det resulterade i 5 olika viner. Alla röda. 3 från Ungern och 2 från Österrike. Mer info om detta kommer såklart!
Återigen klev vi upp 03.00 för att hinna i tid till flyget hem. Vi åkte lite tidigare än vi behövde, för att kanske möjligtvis få en skymt av stråbalarna de skulle tända på i vingårdarna för att motverka frost. Vi såg inga stråbalar som brann. De hade skjutit upp tändningen av dessa en timme. Vi fick också höra, senare när vi landade, att vinrankorna i Neckenmarkt klarat sig från frosten. Underbart.

/Elias

Pricipio Italiano!!!

Så här på vårkanten är det rätt skönt att dra iväg. Vi bestämde oss för att åka till, enligt oss, en av årets viktigaste vinhändelser: Triple A “Live”.

Triple A är en grossist vi jobbar med i Italien. Ledorden är “Agricoltori, Artigiani, Artisti” och alla viner som passerar genom dem är helt naturliga. De har genom åren samlat på sig de främsta vinhusen i Italien och lite varstans i Europa, som jobbar traditionellt och hållbart - utan tillsatser eller manipulation. Varken i vingård eller vineri.

“Live”, en mässa med 33 utställare i den otroligt vackra lilla staden Sestri Levante i Cinque Terre. Vi hade med oss ett gäng restauranger från Norrland. Vi tyckte det passade bra. Enda icke-norrlänningen i sällskapet var väl egentligen Leif, men även han har mycket av en norrländsk själ, sitt stockholmska ursprung till trots. Signe från Jazzköket är väl kanske också stockholmare, men det märks inte. Matt är ju från Normandie iofs... Och jag... Äh.

Så många otroliga viner, så många fantastiska personligheter, så många roliga och givande samtal. Legend efter legend stod uppradade med sina flaskor längs borden i restaurangen på toppen av berget. 8 timmar är egentligen ingenting. Eller 9 kanske det blev. Vid 16-17-snåret var alla människor och paletter så trötta, att vi gick ner på byn och åt en magisk middag.

Dagen efter bar det iväg till hjärtat av Cinque Terre och Azienda Agricola Possa i Riomaggiore, ett stenkast från La Spezia. Heydi Bonanini pratade länge och väl (på italienska - som ingen av oss behärskar superbra) om mödorna med att inte få något jordbruksstöd, hur jobbigt det är att klättra i den exremt branta vingården med trasig rygg och hur kul det är att köra monorail i 63 graders lutning bland druvorna. Vi besökte även det extremt lilla vineriet mitt i Riomaggiore, där han gör sina söta viner.

Efter en alldeles för liten pizzabit och en halvlång bilfärd i vår “Van Nature” kom vi fram till Lucca i Toscana och Agricola Calafata. Mauro och Daniele visade oss runt bland unga som gamla stockar och Daniele lärde oss vad alla typerna av sten hette. Så otroligt mjuka, respektfulla och jordnära människor! De dukade upp med lite fina antipasti och vi provade igenom deras grejer. Riktigt bra! Lite smålulliga, halvt sorgsna och 10 honungsburkar (som senare skulle försvinna på flygplatsen i Pisa) rikare åkte vi till hotellet och installerade oss, för att sedan äta en enkel pizza och dricka ohemula mängder Moretti.

Utvilade morgonen därpå rullade Van Nature mot Ligurien och Azienda Agricola La Felce. Vi blev varmt välkomnade, främst av vingårdshunden Arturo, men också av vinmakare Andrea, såklart. Vi kuskade runt och kikade på nyskjutna stockar och snackade vin, katter och romerska fornlämningar. Andrea rökte som en borstbindare, och konstaterade att klimatet förändras väldigt snabbt nu. Vermentino-stockar som var mer än en mansålder. Ogräs. Andrea pekade på ett par att sina arbetare och skämtade om “human Roundup”. Väl tillbaka på vineriet fick vi smaka på alla viner (+ några till) och chark som var som skänkt från ovan. Alltmedan hunden Arturo sprang omkring och lekte med en citron. Idylliskt… Ungefär exakt då råkade någon titta på klockan, och det visade sig att Van Nature gick rätt fort ändå… Mot flygplatsen i Pisa och hem. Hejdå Arturo!

Nedan följer ett litet galleri med bilder från resan.

/Elias

White guide prisar Take Over och Katja Nyqvist

Vi på Principium är väldigt stolta att vår eminenta medarbetare Katja Nyqvist som medlem i nätverket Take Over idag fått pris av White guide som "Årets banbrytare". Take Over är ett nätverk av Sveriges bästa kvinnliga kockar som gör gästspel på några av Sveriges bästa restauranger. Katja har bl.a. deltagit i Take Over på Ekstedts i Stockholm. Stort grattis till Take Over och Katja!
Katja Nyqvist medlem av Take Over

Principium förstärker!

Nu kör vi! Elias Warg är en dryckesprofil många känner igen. Ursprungligen från Stockholm men bott i Umeå i många år. 10 år i Systembolagets tjänst, sedan har han bl.a. varit med i starten och uppbyggnaden av Restaurang Runt Hörnet i Umeå och nu senast sommelier på 19 Glas i Stockholm. Dryckeskunskapen är mycket god!
Elias har fru, två hundar, hus och Fiat 500, en kille som gillar att leva smått men med stor kunskap om dryck. Vad få känner till är att Elias kört världscup tävling i Skateboard downhill!
Elias ska självklart hjälpa Leffe en hel del i Umeå men sen tar Elias hand om Mälardalen och västerut.
Vi hälsar Elias välkommen ombord!

Sommelierernas dag, bästa utställare

Principium deltog söndagen den 29 januari 2017 på Sommelierernas dag i Göteborg. Ett fantastiskt evenemang som lockar branschens främsta importörer och distributörer samt en mycket kunnig publik. Publiken
består av branschhfolk, mestadels från västra Sverige men vi mötte även restauranger från såväl, Umeå, Stockholm och Malmö.
I slutet på mässan fick vi utmärkelsen bästa utställare vilket vi är oerhört stolta
och glada över. Vi har ju inte verkat mer än 3 år i branschen.
Vår egen analys är att vi erbjuder drycker med hög kvalité och bra utbud
från flera spännande länder och alltid med fokus på miljö och dryck med
ursprung. Stort tack till alla utställare och besökare för alla
uppmuntrande ord!
Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse
Välkommen till Principium Sidan innehåller information om alkoholhaltiga drycker och riktar sig till dig som har fyllt 25 år. Jag har fyllt 25 år